De visar sin uppskattning genom att sikta in sig på ett frodigt och trevligt ställe och där avger de ett kärleksbett. Visst, alltid kul att någon lägger märker till en - fast ändå... Fasiken vad det kliar. Sen får man skämmas när man är bland folk och ständigt måste kliiiia.

Jag väntar på en sms-blogg jag skickade för två timmar sen. Den kanske dyker upp om en timma eller två. Under tiden ska jag shoppa lite, smälta maten och klia, klia, klia.

Halva mitt förra inlägg försvann - långt efter att det publicerats och kunde läsas på bloggen. Och servern krånglar i princip hela tiden. Blir galen...

Go´kväll! Vart tog den här dagen vägen? Det känns som om jag just gick upp (vilket jag iofs nästan gjorde) och vips så är det snart läggdags. Eller om en stund i vart fall. Idag har jag utmanat mig själv och åkt gokart. Jag vet - visst är det pinsamt - men jag var ju tvungen att kolla så att den där omtalade aktiviteten var säker och trygg. Och det var den. I mitt tempo. Blev ständigt varvad av kidsen...

Idag har min väninna imponerat och gjort dagens goda gärning. Min dotter upptäckte nämligen en otäck fästing precis bredvid vår lilla kaninunges nos. Är det inte VIDRIGT med fästingar?

Vi fick ta fram stora medicinlådan.

-Ta bara tag och dra fästingen rakt ut, sa veterinären hurtigt i telefonen. Bara tanken på att ens försöka fick mig att må dåligt. Då ryckte min undersköterskeutbildade väninna in och räddade kalaset. Det visar att man ska välja det yrke man är lämpad för. Jag ska med andra ord inte arbeta som sjuksyster. Jag blev sååååå glad för att hon fixade det.

Men gladast blev kaninen.

Campinglivet rullar vidare men vagnen står still. Vi äter, slappar, äter igen, slappar lite till och mår bara så himla gott. Tråkigt? Nej faktiskt inte, kroppen njuter av denna tillfälliga utloggning från "the real life".

Brorsan och flickvännen har gett sig iväg men under packningen upptäckte brorsan en kompis som satt sig fast i hans kudde. Vad sjutton är detta???

Jag brukar gilla larver men inte såna med stora horn i pannan!!!

Vi har även besökt minigolfbanan så allt är i sin ordning. Detta hör ju liksom campinglivet till, att känna till den lokala banan. Skadeglädjen är den sanna glädjen brukar man säga och det märktes eftersom samtliga deltagare tjöt av skratt när någon annan sköt bollen i vattengravar och dylika ställen. Även här visade det sig att hornen plötsligt växte ut i pannan på vissa deltagare (på mig? nähä).

Vänninan vann matchen efter några mycket fint spelade hål och vi var eniga: detta var bättre än "choklad" ;-)

Mors på er alla bloggisar, datanördar och annat gott folk som läser denna blogg. Vi ses en annan dag.

Jag hörde att choklad kan vara en ersättning för... Den innehåller tydligen ett kemiskt ämne som framkallar samma lustbetingade känslor i kroppen. Jag bara undrar lite stillsamt - varför har plötsligt ALLA myndiga campare i min närhet börja frossa i choklad såhär en vecka in på campingsemestern?

- Jag är såååå sugen på choklad, säger väninnan och kastar sig över en Marabou ;-)

Detsamma gör vi andra.

Jag bara undrar.

Är behagligt mör i kroppen och skallen efter en dag med blandade aktiviteter. Nu ska jag hälla upp ett glas kallt vin och bara njuta en stund. Till alla er som tittar in här vill jag bara skicka en stor KRAM. Nu väntar matfix - är superhungrig.

Här följer några bilder från dagen:

Så blev det då ÄNLIGEN gokart. Kidsen, sambon och brorsan tyckte att det var kul. Gissa vilka som försökte ta banrekordet *hmmm*.

Klara, färdiga..... vart tog sambon och brorsan vägen? Jaså - skulle de vänta in resten. Varför då?

Efter gokarten åt vi rökt korv. Smakade faktiskt mumma men man rapade tändvätska resten av dagen.

"De älskande" - en vacker stenstaty av Lars Widenfalk. Han ställer ut sina alster i Borgholms slottsruin.

Denna staty får avsluta dagens blogg. Den har det vackra namnet "Fallen Ängel". Jag undrar vad som fått henne att falla.....

Idag är bror och flickvän på besök. De ska stanna i ett par nätter och umgås med oss.

-Vi hänger på det ni vill göra, sa brorsan.

-Jättebra, sa sambon. Barnen vill såååå gärna åka gokart och det sparade vi tills ni kom. 

Flickvännen skruvade lite oroligt på sig och jag kom till undsättning och berättade det SANNA förloppet. Vi var nämligen ute häromdagen och åkte bil när vi passerade en skylt med texten GOKART 11-20.

-Titta, tjöt sambon ivrigt. Dom har gokart här!

- Vadå, sa barnen lite halvintresserat. Vad är gokart?

- Det är bla bla bla bla och ni kommer att tycka att det är JÄTTEKUL.

- Ok, sa barnen och återgick till sina Kalle Anka-tidningar.

Men sambon kunde inte stilla sin iver.

- Det får vi VERKLIGEN testa nu när din brorsa kommer, sa han.

- Mmm, svarade jag. Det blir nog bra. 

Så brorsan hann knappt sticka in näsan i vagnen förrän sambon kom med sin skojiga idé. ;-)

Nu blev det dock veckans soligaste dag så vi bestämde oss enhälligt för en dag i solen och badets tecken vilket blev en mycket gott val. Min väninnas man och sambon hittade dock något annat som de bara mååååste göra: gå på "after-ski" som väninnans man uttryckte det. Vi förstod dock vad han menade och gjorde ett kortare besök på denna eftermiddagstillställning med medhavd öl, cider och vin.

Här följer lite bilder från campingdagen. För den som har varit orolig vill jag bara lugnande säga: Ja, väninnan HAR hittat tvättstugan nu. Och själv hittade jag en ny diskbalja. Veckan är räddad.

En kall öl på stranden. OBS - benen på bilden tillhör inte bloggägaren.

Vart kom allt folk ifrån? Häromdagen var det ju nästan tomt. Kan möjligen ha något att göra med att det regnade småspik och blåste halv orkan då, men ändå?

Skön stämning vid after beach.

Flip flop i sanden.

Nu väntar grillning och trevligt sällskap. Ha det så gott!

Idag fick jag ett tråkigt telefonsamtal från min syster - vår äldsta kanin Amalia hade dött i natt. En stillsam, naturlig död verkade det som men det är ju lika sorgligt ändå. Visst har jag muttrat över kaninburar som ska städas, vatten och mat som ska fyllas på och allt annat som kaninskötsel kräver. Men mina barn har delat på uppgiften även om vi vuxna såklart har hjälpt till då och då. Min dotter har tagit det största ansvaret eftersom det är hennes kaniner.

Dagarna före avresan hade vi riktiga "kanindagar" då vi pysslade om kaninerna extra mycket och lät dem gå ute på grönbete och njuta av det goda gräset. "Amalia verkade så lycklig då" sa min dotter när vi höll om varandra efter det sorgliga beskedet.

Min syster och bror fick uppgiften att begrava Amalia och såhär fint ordnade de det:

Tack allrakäraste syster och allrakäraste bror. Nu skuttar Amalia i sin maskroshimmel. Vi kommer att sakna henne.