Så var vardagen igång med full kraft och det är ganska skönt. Det absolut jobbigaste är att gå upp när väckarklockan ringer. Någon morgonmänniska är jag inte och har aldrig varit. Jag behöver min skönhetssömn fram till 9-snåret men dessa sovmorgnar känns redan som ett minne blott. I nästa vecka kommer alla elever och då börjar det "på riktigt". Nu går vi ju omkring som vanliga vuxna människor som hinner prata med varandra och ta raster. Sådan brukar inte min arbetsdag se ut i vanliga fall. Dock är det ett löfte till mig själv att verkligen FÖRSÖKA ta rast någon gång under skoldagen. Jag tror jag behöver det i långa loppet.

I morgon ska jag köpa nytt pennfack och fixa med kalendern. Skaffa några sköna pennor att skriva med och ett fint block eller kanske två. Detta är lika roligt för mig som det är för barnen :-) Sån är jag.

Väcks av en sol som letar sig igenom rullgardinen och killar mig på näsan. Tittar ut mot en klarblå himmel och bara njuter. Idag kanske jag inte får så många timmar ute i solen, men jag kan bli glad bara av att det strålar utanför fönstret. Igår kände jag att jag behövde mer tid med mina barn. Mer kvalitetstid menar jag. Tid där jag inte bara säger "vänta bara, jag ska bara...". Jag har fått ett smeknamn av mina barn som jag avskyr: "Mrs offline". Så kallar de mig när jag tror att jag svarar rätt men egentligen hummar ett svar på något som jag nog egentligen inte hörde. För att jag höll på med något annat I HUVUDET. Så blir det ofta när jag sitter och jobbar vid datorn - jag tror att jag hör men gör egentligen inte det. När man gör något aktivt tillsammans brukar det fungera bättre så därför började jag och dottern ett projekt igår där hon och jag ska måla om hennes rum och fixa till det i största allmänhet. Och jag kände att jag var där - hos henne.

Idag ska jag inte vara Mrs Offline. Idag ska jag vara närvarande.

Tack Fredrik på Bloggagratis! Det här har du fixat bra :-) Nu kommer min allra första Youtube-länk. Nostalgi med "Linus på linjen" som jag fnissar gott åt idag. Han är ju helskön.

Så var man hemma igen. Fullständigt slut efter en intensiv helg, men lycklig. Det är något speciellt med att skapa med händerna. Man kommer in i ett lugn (förutom de ögonblick man skulle vilja knöla ihop leran, kasta den på golvet, stampa på den, dra isär den, hugga sönder den med skalpellen och kasta ut den genom fönstret). Jag studerar ömt mina alster och ser fram emot fler sådana här "praktiska" kurser i framtiden. Vi åt en korv vid den korvkiosk som Ronny och Ragge spelat in sina filmer. Det kändes hedersvärt även om pommesfrites-brickan var den minsta jag någonsin fått. Den var för pygméer - solklart. Jag lyckades i alla fall bli mätt på 20 pommes och en korv (och en kexchoklad, en banan och 10 salta pengar). Nåväl - någorlunda mätt i alla fall.

Efter denna toppenhelg ska jag nu försöka återgå till vardagen och det jag ska göra allra första är att kliva upp ur sängen. Det är väl en bra början?

Fick ett sms (på min gamla Nokia) och en gammal vän undrade om jag ville träna lite Pump. Så jag kastade mig ner till gymet och körde så svetten lackade. Egentligen hade jag tänkt att glädjas åt de kalorier jag eventuellt lyckats bli av med (sommarmysmagen har vuxit lite) men det var ju redan bestämt att vi skulle äta pizza nu ikväll. Inte mycket att göra åt ;-) Men allt mysande är förödande för figuren märker jag. Även fast jag älskar det - myset alltså. Blev väldigt inspirerad av gulligagummans inlägg och har redan siktat in mig på ett glas vitt till pizzan.

Nu åker jag på kurs precis hela helgen. Jag ska lära mig att göra smycken i silverlera och det ska bli underbart kul. Ha det så gott allesammans och sköt om er. Och SKÅL!!

När det gäller datorer är jag verkligen uthållig. Kan sitta hur länge som helst utan att vare sig baken eller musarmar far illa. Men nu har jag suttit här alldeles för länge (om man ser till klockan i alla fall). Fördelen med att jobba när man själv vill är att man jobbar när man själv vill. Nackdelen - ja den fattar ni själva ;-) Nu är det inte så att jag inte gör det jag ska, utan jag får göra det lite senare på dagen än beräknat. Nåväl, jag sov länge i morse så det ska väl gå bra. Jag ska läsa bloggar och era kommenterar på förra inlägget när jag kommer tebax. Nu måste jag pysa ut lite. Tjingeling!

Jag har lämnat in mobilen på lagning idag eftersom den bara strular och strular. Detta innebär att jag nu är tillfälligt utan både bra mobil och bra kamera. Min bärbara dator, min mobil och min kamera - där har du just de tre sakerna som jag alltid vill ha omkring mig. Mobilen är liksom alltid i fickan som en kär gammal vän. Hittade min gamla Nokia 3310 (min första mobil) i en låda så nu ligger den på laddning. Svartvit skärm, ingen möjlighet till MMS eller surfning. Här gäller hederliga SMS i tio dagar framöver.

Jag blir så fotosugen när jag ser Ugglans kort från vardagen. Och så kan jag inte fota än på minst en vecka för då dyker kameran upp. Får försöka hålla mig till tåls så länge, men jag längtar!!!

De första dagarna innan jobbet börjar brukar hjärnan gå på högvarv. Jag jobbar hela tiden, fast det inte syns. Kanske blir jag en aningen mer disträ än i vanliga fall (om nu det är möjligt *ler*). Och det är svårt att förklara att man är trött när man "bara har jobbat i hjärnan".

Nu sitter jag här och stirrar på allt jag borde göra istället för att sitta här. Vet liksom inte längre i vilken ända jag ska  börja i. Det fanns en tid då det var mycket lättare, då allt föll sig naturligare och vardagssysslorna inte var så många och tidskrävande. Jag vet bara inte vad som ändrats eller när det skedde. Vet bara att allt snurrar fortare och fortare och att det känns som om tiden bara rinner iväg. Jag hinner inte med hälften av allt jag skulle vilja göra.